Entiteter

Vad finns det egentligen för andliga väsen och hur hanterar man dem?
Är det verkligen så lätt som att slänga runt lite salviarök i rummet som är "otäckt" att vistas i?

Nej, definitivt inte. Det är inte heller så lätt som att kasta vigvatten lite här och var och hoppas på att man träffar det man siktar på medan man piper i panik. Om något så lär det senare snarare göra den entitet du har problem med, betydligt mer irriterad än vad den var innan. Det gäller att veta vad man gör och hur, beroende på vilken entitet man har problem med. Jag kommer inte ingå djupt i det hela i själva ämnet, men jag tänkte ändå beröra det lite på ytan, då det finns många missförstånd när det gäller olika andliga väsen. Den kristna kyrkan har däremot förstört väldigt mycket och bokstavligen matat folk med att det ena skulle vara ondska och det andra ska vara godhet och vi människor har inte rätt att göra något annat än att be om förlåtelse för att "allt vi gör är fel och skamfyllt". Väldigt tragiskt i min mening. Samtidigt så tillhör jag personligen inte någon religion, även om jag är döpt och konfirmerad.

Demoner

Skyddsande enligt grekisk folktro (= daimon)

Är en demon så ond som den Kristna kyrkan vill få det att låta, att de vill förstöra livet för oss människor och njuter av att göra det? Besätta människor till de fastnat i galsenskap och besättning?

Nej, inte precis. Det är garanterat något som du fått lära dig sen liten att en demon skulle vara det. Barnsagor helt enkelt.

En demon är helt enkelt en entitet som tillhör skuggsidan. Men det betyder samtidigt absolut inte att en demon skulle vara ond. Ordet "demon" är väldigt negativt laddat, återigen på grund av kristendomen. De vanligaste benämningarna när det gäller just demoniska entiteter är just ovanstående. Ett sätt för kyrkan att kunna sprida skräck för att "människoflocken" ska stanna kvar i ledet och inte våga kliva ur lådan. Att Präster sen påstod att de är de enda som kan ta hand om demoniska väsen gjorde ju inte saken lättare.

Benämningen av just ordet Demon kommer ifrån Grekland där dom benämns av ordet "dai'mon" och latinska ordet "Daemon". Det benämns i den grekiska litteraturen om "Homeros" och skaldarna. Där just dai'mon anses vara ett slags gudaväsen fast med lägre ordning. Till och med den mest inflytelserika personen för västerländska filosofi Sokrates har kallat dai'mons som "människans skyddsande och dubbelväsen". Bara det gör det hela väldigt intressant om man jämför med kristendomens skrämselpropaganda.

En Demon är ett väsen som är minst lika gammalt som tiden. De har ingen ålder utan bara "är", precis som änglar.

Thomas Andersson, certifierad Demonolog och ockultist sen 30 år tillbaka och ägare av facebook gruppen Ockulturia , har dessutom berättat för mig att den första demon han såg som barn, absolut inte var skräckexemplet med horn, huggtänder och klor, utan en stilig man med svart kostym. Bara det gör att man tänker till lite extra angående vad en demon egentligen är.

Demonologi är "läran om demonerna" eller "Teoretiska kunskapen om mytologisk ondska". De som främst studerade demonologin förr i tiden var just präster för att kunna få ett certifikat att tortera personer med psykisk sjukdom och som mycket troligt även hade schizofreni. Detta fenomen kallas i kyrkan "Exorcism", vilket många känner till via filmer nu för tiden. Personer som blev torterade av präster i form av en exorcism led garanterat till 95% av psykisk ohälsa i grund och botten, i tron om att de skulle bli "räddade" och bli av med det så kallade "onda".

Det finns så mycket i det här med demoniska väsen som kyrkan förstört för många. Samtidigt så får det stå för dem och varje person får naturligtvis tro på vad de vill. Min uppfattning är i alla fall att den kristna övertygelsen har förstört mycket och mycket information har gått förlorad om den mörkare sidan av spektrat på grund av det.

Olika typer av demoner

Då det finns så mycket olika demoner så kommer jag lista de mest kända av olika anledningar, det finns naturligtvis rangordningar av demoner också, men det verkar vara betydligt mer invecklat än vad änglarna är. Vill man ha mer information om det, så går det att googla på det, även om det mesta är på engelska. Så det är något jag inte kommer ta upp här nu, utan jag fokuserar istället på de mest kända demonerna istället och försöker hitta bra och målande beeskrivningar av dem.

Bael
En demon som nyligen nämnts under Spökjakt där det påstods att demonen Bael varit i kontakt med Jocke och Jonna, vilket är ytterst tveksamt, då denna Bael/Baal troligen har betydligt viktigare saker för sig. Däremot är det alltid möjligt för entiteter som man får kontakt med, att ljuga om vilka de egentligen är, vilket jag tror är fallet där.

Från Luciferian Goetia av Michael Ford
Bael är en formskiftande ande - som katten (smygande och instinkt), som paddan (formen av Ahriman, porten till självinitiering av djävulen eller den anglikanska häxkonsten).

Han beskrivs som en kung med hes röst med makten att göra män osynliga och härska över sextiosex legioner av demoner. Han tar formen av en katt, padda, man eller någon kombination därav eller liknande, ibland samtidigt.

Från Daemonolatry Goetia av S. Connolly
En del ser Ba'el som elddelen av Ba'al. Han styr över solstånd och eldfestivaler och kan sammanföra vänner. Han kan väcka kreativitet och instruera människor i hjärtefrågor. Om du söker honom för rikedom, låt det vara i kreativ rikedom eller rikedom skapad av kreativa projekt. Det rekommenderas att du bär hans sigil när du åberopar honom."

Lucifer

Lucifer är den första fallna ängeln , den vackraste och mest fantastiska ängeln han föll in i mörkret och förvandlades till en demon. Han är en demon som förstår mörkrets natur och skuggornas land, han har varit där många gånger och hittat sig själv och det inre ljuset. Han är en demon av transformation och uppvaknande av själsjaget. Han kan hjälpa en person att hitta sin sanning och att vandra den väg som kallar till deras hjärta. När han föll in i mörkret fann han sig själv och han reste sig som mörkrets furste och sin egen Herre. Han lär de som går vilse att hitta sitt syfte och återta sin makt i sitt liv. Många människor känner sig dragna till Lucifer på grund av detta, men det är viktigt att komma ihåg vem han är och att hedra honom för vem han är. Han reste sig för att bli en prins, en sann demonherre och han borde respekteras som sådan.

Här bredvid bjuder jag på en bild av en stenhuggen Lucifer som står i Saint Paul katedralen i den belgiska staden Liège. Där står han lika underskön som han beskrivs. För att läsa mer om hur denna stenhuggna staty av Lucifer kom att stå i Saint Paus katedral så kan man klicka på länken. Där står det däremot på engelska.

Lilith
Hon är otroligt kraftfull och helande för feminina energier och är som en drottning i sin egen rätt. Hon hjälper både män och kvinnor att känna sig bekväma med sina kroppar och omfamna sig själva och sin sanning. Hon är en gudomlig gudinna och en av överflöd och styrkegivande feminina arketyper. Hon är otroligt vacker att se på. Hon är en gudinna för kvinnor som omfamnar sin kvinnlighet. Tyvärr gör Kyrkan henne till en sköka och andra sekter i samhället som ser mer negativt på kvinnor gör samma sak. Slutligen är hon inte en babymördare som det påstås på många håll. Det kan inte vara längre från sanningen, då Lilith har en väldigt moderlig sida och en väldigt vårdande och lugnande sådan. Hon kan vara väldigt moderlig och omtänksam då hon själv är mamma. Hon har många barn med Samael, bara det är ju en liten tankeställare här kan man tycka, eller?

Hon är en gudomlig mamma och det är troligen därför som kyrkan försökt att skämma ut henne för att hon är en sexuellt bemyndigad kvinna. Kvinnor kan vara mammor och också överlämna sig till sina önskningar och begär. Det finns en balans i detta men stigmat att du bara kan vara det ena eller det andra är ett av många som Lilith har brutit, till kyrkans förtret enligt min mening.

Azazel

Var man ens ska börja med Azazel? Han framstår för oss som en muskulös manlig demon med solbränd hud och medellångt svart hår med spetsig klippning. Hans vingar är röda och svarta till färgen och han har svarta horn som kröker sig uppåt från huvudet. Hans ögon är djupt, safirblå. Han är väldigt välklädd och bär oftast mörkare kläder och kläder som har en väldigt kunglig känsla.

Denna mörkerherre har gått igenom mörkret och förstår det. Även om han inte är den äldsta av demoner så kompenserar han för det med visdom från sina resor. Han har vågat sig långt och lärt sig mycket. Han har anammat en balanserad väg som en helare och en som kan väcka själens sovande sidor. Han känner till den svarta lågans vandring och den svarta solens resa och han har fått mörkrets visdom vad det nu exakt innebär. Han kan fungera som en guide som hjälper människor genom deras själsmörker och hjälper dem att hitta balans. Azazel är både en helare och en krigare är han otroligt balanserad och en som kan erbjuda djupgående vägledning och visdom.

Valac

Detta är en demon som nu på senare tid har fått väldigt dåligt rykte genom filmen "The nun" som inte riktigt ger honom den cred han förtjänar. Det är extremt långt ifrån sanningen att Valac ens skulle se ut som en förvriden nunna till att börja med utöver att hans personlighet verkligen inte överenstämmer med filmen.

Text från Ars Goetia, Tikaboo och Luciferian Goetia av Michael Ford

Den sextioandra Anden är Volac, eller Valak, eller Valu. Han är en president i rang och mäktig och stor, men framställs som ett barn med änglavingar, ridande på en tvåhövdad drake. Hans kunskap är att ge sanna svar på gömda skatter och han instruerar och berättar om var ormar kan ses (kunskap och initiering) . Det som han tillför till Exorciser utan att någon kraft eller styrka till hans anställda. Han styr 38 legioner av andar. Volac är användbar i åkallan baserat på instinktivt antagande, specifikt för att söka upp ormar om man söker en av en slump.

Det slår mig en aning att han framställs som ett barn med änglavingar här, då det låter mer i linje som en kerub än något annat. Det andra jag reflekterar över, är att Demoner har väldigt änglalika namn och liknande beteende som änglar har (eller ja, borde ha). Uppfattningen i sig om man är bekväm med detta ovannämnda angående just demoner får så klart den som läser denna text bestämma. Jag har endast plockat texter och information från länkar med stort förtroendevärde, då jag fått dem bland annat ifrån den Certifierade Demonologen, Thomas Andersson, som jag har full tillit till.

Slutledning kommer längst ner i dokumentet

Änglar

Är en ängel verkligen värme ljus och kärlek?
Det grekiska ordet angelos är en översättning av hebreiskans Mal´ak som betyder sändebud.

Nja, det beror nog på var i bibeln man läser, men något jag har fått fram efter mina undersökningar, är att en ängel också är en form av andeväsen som till största delen förekommer inom judendom, kristendom och islam där deras uppgift är att tjäna sin Gud utan någon större egen vilja. Oftast dyker de upp som budbärare enligt de heliga skrifterna men de beskrivs också som väktare, rådgivare, domare och krigare.

Änglarnas största uppgift var att vara en rådsförsamling och somliga tror att vi har en skyddsängel som vakar över oss dag som natt. Det är också vanligt att tro att man blir hämtad av just en ängel efter döden och att man sen leds till himlen. Det intressanta här däremot, är att många forskare har uppfattningen och idén om att både änglar och demoner härstammar från zoroaztrismen. Den delen kommer jag däremot inte ta upp här, då den är djup och invecklad.

Det jag finner är väldigt intressant är däremot hur änglar nu mer beskrivs som människor med vingar och en gloria, men läser man bibeln i olika avsnitt så är det definitivt inte så de ser ut. Googlar man på "real angels form" så får man se betydligt andra saker. Fyra av dem visas här på bilden.

Vad utmärker änglar?

Ser de verkligen ut som människor eller som små söta barn med små vingar?
Ingen vet ju naturligtvis på riktigt hur en ängel ser ut men enligt judar, kristna och muslimer så finns det en hel drös av dem. De dyker även upp i schamanism, taoism och hinduism mfl.

I bibeln benämns de däremot som diverse olika typer och ingen av dem ser mänsklig ut. Utöver det så hade inte änglar vingar från början heller, vilket framgår av gamla katakombmålningar, då man inte ville blanda ihop änglar med hedniska väsen som hade vingar redan. De kom till senare, kanske först när hedendomen föll för kristendomen lyftes vingar till att sitta på de änglar vi känner igen idag? Det sägs att det finns lika många änglar som det finns stjärnor, huruvida det stämmer vet man naturligtvis inte.

Det finns olika tolkningar av änglar och i den goda hierarkin som finns i kristendomen, så följer här beskrivningar hur de ser ut. Bara med det jag vet nu efter att jag faktiskt tittat på det här, så har jag personligen lite svårt att förstå att man ändå frivilligt tillber dessa konstiga väsen och ger dem sina böner. Men det får stå för var och en så klart. Jag kommer fokusera mest på den kristna synen av änglar här nedanför.

Först och högst upp i rangordningen är då naturligtvis den kristna Guden.

Serafer/Seraphim är steget under den kristna Guden.
Seraphim härstammar från det Hebreiska ordet Seraph vilket betyder "att brinna" . De representerar det rena ljuset och kärlekens eld om man läser om deras betydelse. De beskrivs som att ha sex par vingar och är stora och ståtliga varelser. Med två vingar flyger de, två andra täcker de över sina ögon med eftersom ingen får se den kristna guden, de sista paret vingar skyler de fötterna med då Gud är en helig person man inte ska trampa på. Gräver man lite djupare finns ordet Saraph vilket betyder giftig ökenorm". I gamla Egypten refererade folk till kobran som "den brinnande". Flera historiker spekulerar om att Serafers vingar och flammor kommer ifrån kobrans utseende och funktion av gift och hur det känns i kroppen av att bli biten av den.

Keruber är änglar som påstås se ut som små barn med minivingar som vi känner till dem. Keruber beskrivs i Hesekielboken i "en syn" som att de där har fyra ansikten: ett människoansikte, ett lejonansikte, ett tjuransikte och ett örnansikte. Dessutom har de i beskrivningarna fyra vingar med en mänsklig arm under var och en av dem. Med ett par av vingarna sluter de sig intill varandra, och med det andra paret täcker de sina kroppar. De har raka ben, med en kalvs klövar som fötter, och de glimmar som om de var av metall. De har varsitt flammande svärd. Keruberna omges av ögon och ikläds oftast en dräkt av påfågelfjädrar för att symbolisera intellektet. Samtidigt så beskrivs keruberna som en "mänsklig djurhybrid" som vaktar heliga platser mot mänskligheten. Deras blandade utseende liknar Babyloniens Lamassu, Egyptens Sphynx och Hittites Grip.

Inte vidare trevligt om man bara tänker sig tanken att detta skulle vara en ängel i min mening.

Tronänglarna kommer därefter. De kan vara körsångare men som även har makt över vissa regioner. Guds tron är enligt den kristna tron uppbyggd på lovsång. Här kommer däremot en väldigt intressant vändning. Enligt legender så var Satan (Troligen Lucifer, men texten jag refererar till, benämner honom som "Satan" vilket i så fall inte alls är samma person, något som många får fel fler än en gång) en lovsångsledare över dessa änglar! Var satan (Lucifer?) då verkligen så ond som han påstås vara kan man undra?

Sen har vi ett antal andra änglar och deras utseenden som också gör att man nästan börjar fundera på om det inte varit utomjordingar på besök som skapat dessa myter om hur änglar egentligen ser ut, och vilka de borde vara då de "kom från himlen".

Ophanim eller "hjulen" är nog det mest bisarra i bibeln. Bibeln beskriver dem som ett väsen gjort av ihopkopplade guldhjul där varje hjul är fulla av ett större antal ögon. De rör sig genom att de svävar upp i himlen. Josef F. Blumrich, en före detta NASA anställd hade en teori om att ögonen i visionen som beskriver dessa väsen, skulle ha kunnat vara just UFOn, där ögonen kan ha varit lamporna på farkosten. Däremot så påstår kritiker att han är ute i det blå med sin beskrivning och sina tankegångar. Just den här bilden är lånad från konstnären Andrea Notarstefano . Klickas det på hennes namn så kommer du direkt till hennes sida där dessa Ophanim är upplagda, inklusive en 3D animation av hur bitarna sitter ihop.

När man läser alla dessa beskrivningar på vad änglar egentligen är och hur de ser ut från Kristendomens perspektiv (mycket i uppenbarelseboken mfl) så känns det nästan mer som om man böra vara mörkrädd över dessa änglar, mer än demoner som åtminstone visar sig från sin rätta sida från start.

Slutledning

Det som slår mig väldigt tydligt här, är att Änglar och Demoner har väldigt liknande namn och har väldigt liknande kunskaper. Vilket får mig att tänka i banorna att de är samma typ av väsen, bara på olika sidor av repet. Den ena ljus, den andra mörk, men så som lågan och skuggan, så finns det inget utan det andra. I min egen slutledning, så funderar jag på om det faktiskt är så, att det inte finns varken ont eller gott utan det är vad människan anser vara det ena eller det andra som bestämmer det - men utifrån varje persons eget perspektiv. Detta faller tillbaka lite till vad jag skrivit om under "magi". Det finns så många färger mellan vitt och svart, att det är omöjligt att säga att det ena måste vara men utan det andra. En stark övertygelse kan skada lika mycket från båda håll. En person kan ta hjälp av ljuset för att skada och en person kan ta hjälp av mörkret för att hjälpa.

Kort och gott, tror jag faktiskt att den kristna kyrkan (tillsammans med islam och judendomen mfl) har ställt till betydligt mer än vad de vill erkänna sig ha gjort. Allt i försöken till att hålla ihop fårskocken som de ska valla fram i "farorna" av att synda i en värld som påstås vara full av det. Personligen står jag nog inte på någon sida alls av spektrat, utan trivs bra någonstans i mitten. Jag kan använda ljuset och jag kan använda mörkret, och ingen av sidorna verkar snega irriterat på den andra. Snarare så känns det mer som om jag har "fattat grejen", att jag har fått ett eget personligt uppvaknande. Ett uppvaknande som jag nog inte hade kommit lika långt med om jag inte hade fått äran att få lära känna Demonolog Thomas Andersson och fått ta del av hans klokheter. Jag kommer från en värld där jag sjungit i kyrkokör sen jag var barn, men jag har inga problem med att ändå trivas i både mörker som ljus. Jag tror snarare att det har varit nyttigt för mig att jämföra båda sidor och komma fram till att både änglar och demoner är samma typ av väsen, två sidor av ett mynt som behöver varandra för att kunna samexistera med varandra.

För mig finns varken ont eller gott, men inte heller varken ett helvete eller himmel. I alla fall inte den typ av abyss och himmelrike som porträtteras i de kristna skrifterna och predikningar som man hört av präster under tiden kören väntat på att få sjunga nästa sång.

Hur ställer du dig till den fakta jag lagt upp här? Det är upp till dig. Det är din värld och din uppfattning som betyder något för dig, precis som det ska vara. Det enda jag ber dig om, är att i alla fall reflektera över vad som står och bilda din uppfattning därefter.

I min värld, är allt en gråzon. En ständig soluppgång eller solnedgång precis innan skymningen men där ljuset fortfarande finns. Det finns alltid en guldkant på molnen oavsett i vilken riktning man tittar, det gäller bara att våga titta.

Övernaturligheter 101